Att tycka om musik...

Jag har sjukt svårt för att låta bli att tycka till om musik. All musik som råkar komma till mina öron måste jag säga något om, även om det bara är till mig själv.
Men jag tänkte att jag skulle låta bli att kritisera musik här i bloggen. Jag vill inte att folk ska sitta och tro att jag försöker vara någon recensent, men jag kan nog inte låta bli.
Det är kul att skriva om musik. Att tipsa om musik och att hata på musik. (Nu när jag tänker på det har jag ju faktiskt redan hatat på musik här... eller iaf på musikerna.)

I alla fall...
Håkan Hellström släppte sin nya skiva "Försent för Edelweiss" igår. Den läckte dock ut på internet några dagar innan och jag haffade åt mig den på söndagskvällen (ta det lugnt. Jag beställde den igår.)
Nu har jag lyssnat på den typ 5 gånger om dagen i 5 dagar och det är trist vad proggig den är. Inte för den är dålig eller så men det är bara för jävla trist. För det är ju så att proggmusik bara är ett sätt för gamla gubbar att försöka låta unga igen och de lyckas då aldrig.
Att Håkan hamnade i det träsket är sorgligt även om det varit underförstådd sen han började.
Tur att skivan är bra. Tillräckligt bra för att lyssna på 5 gånger om dagen i minst 5 dagar till.
Gör det ni också.

(och förstår ni inte rubriken blir jag ledsen)