Vad fan är det för visdom som menas med visdomstanden egentligen?
Är det att man får ligga sömnlös varenda jävla natt pga smärtan och således inte har något annat val än att tänka sig till någon form av visdom?
Ja, det låter ju ganska rimligt.
Fan då.
Jag som ville klaga.
29 februari 2008
27 februari 2008
En vecka ska jag lyckas.
Igår satt jag och tänkte "Om jag bara skriver ett inlägg idag så har jag skrivit varje dag i en hel vecka. Det hade ju verkligen gett bra effekt på hela idén med att börja blogga på allvar och lyckas"
Sen skrev jag aldrig något. Jag spelade in en låt i stället, trots min förkylda stämma.
Typiskt mig.
Sen skrev jag aldrig något. Jag spelade in en låt i stället, trots min förkylda stämma.
Typiskt mig.
25 februari 2008
BLT går in för att inte bli missförstådda
Vad finns det för rimlig mening med att använda en sådan vulgär förklaring på ett ord alla redan förstår? Dessutom i en morgontidning massvis med lättstötta personer antagligen läser.
Niklas Vestberg, vad händer?
TV4 anställde lite nya hallåor för ett tag sen. Ja, ett ganska bra tag sen.
En av dessa är Niklas Vestberg. Nu när jag skulle leta upp en bild på honom (den kommer i slutet) fick jag reda på att han tydligen har ett förflutet som musikalartist och han säger att han har "uppträdandeådran" i sig.
Jag kan förstå att det är just ett förflutet om hans "uppträdandeådra" innefattar att, i TV inför tusentals människor, stå med händerna i backfickorna hela tiden. Och jag menar verkligen hela tiden. Jag har då aldrig sett de någon annanstans. Till och med när det ser ut som han försöker sig på att vifta på något kroppsspråkaktigt sätt vägrar han ta ut händerna. Han står mer med händerna kvar i bakfickorna och gungar lite på tårna. Ja, ni vet nog hur det där typiska stå-med-händerna-i-backfickorna-och-gunga-lite-fram-och-tillbaka-movet ser ut.
Det är vanligt hyfs att inte stå med händerna i fickorna.
Jag bryr mig inte om folk gör det på stan eller liknande men står man i TV bör man fan klara det.
Vågar ingen på det där bygget säga till honom?
Försöker han skapa sig någon cool image?
Eller är det rentav så att han blivit av med båda händerna?
Är det alternativ 1 är det sjukt löjligt.
Är det alternativ 2 är det sjukt löjligt.
Är det alternativ 3 får jag lite dåligt samvete nu.
Ni som inte vet vem jag menar så lägger jag en bild här:
En av dessa är Niklas Vestberg. Nu när jag skulle leta upp en bild på honom (den kommer i slutet) fick jag reda på att han tydligen har ett förflutet som musikalartist och han säger att han har "uppträdandeådran" i sig.
Jag kan förstå att det är just ett förflutet om hans "uppträdandeådra" innefattar att, i TV inför tusentals människor, stå med händerna i backfickorna hela tiden. Och jag menar verkligen hela tiden. Jag har då aldrig sett de någon annanstans. Till och med när det ser ut som han försöker sig på att vifta på något kroppsspråkaktigt sätt vägrar han ta ut händerna. Han står mer med händerna kvar i bakfickorna och gungar lite på tårna. Ja, ni vet nog hur det där typiska stå-med-händerna-i-backfickorna-och-gunga-lite-fram-och-tillbaka-movet ser ut.
Det är vanligt hyfs att inte stå med händerna i fickorna.
Jag bryr mig inte om folk gör det på stan eller liknande men står man i TV bör man fan klara det.
Vågar ingen på det där bygget säga till honom?
Försöker han skapa sig någon cool image?
Eller är det rentav så att han blivit av med båda händerna?
Är det alternativ 1 är det sjukt löjligt.
Är det alternativ 2 är det sjukt löjligt.
Är det alternativ 3 får jag lite dåligt samvete nu.
Ni som inte vet vem jag menar så lägger jag en bild här:
24 februari 2008
U-sväng
När jag kör hem min flickvän och lämnat av henne så vänder jag aldrig runt utan fortsätter rakt fram och tar en annan väg hem.
En kort bit längre fram från hennes hus är det en såpass skarp kurva så man måste göra en u-sväng.
Jag älskar det!
En kort bit längre fram från hennes hus är det en såpass skarp kurva så man måste göra en u-sväng.
Jag älskar det!
23 februari 2008
Jag vann brons.
I en svettig lägenhet i stormiga Karlskrona vann jag brons i gårdagens bordshockeyturnering.
Gratulationer tas emot via kommentarer, mail, post, sms, samtal, röksignaler eller personliga besök.
Gratulationer tas emot via kommentarer, mail, post, sms, samtal, röksignaler eller personliga besök.
22 februari 2008
Bloggfråga bloggsvar 1
Anna frågade en fråga som jag inte kommer lyckas svara kortfattat på så vi tar det i ett helt blogginlägg. Jag snor konceptet lite från Martin Elissons blogg. (ena medlemmen i Hästpojken och sångare i gamla underbara Bad Cash Quartet)
För övrigt en trevlig blogg som alla bör kolla in då och då. Tyvärr har den inte RSS.
Jag vet inte riktigt när jag kände att jag inte kände för att bli äldre. Däremot vet jag vad som bidrog till känslan.
När jag gick på gymnasiet var jag en korkad, deprimerad idiot som gick in i den onda cirkeln att skolka en massa. Det slutade med att jag gick 1,5 år längre så istället för att gå ut gymnasiet som tonåring gick jag ut och skulle fylla 21 år 3 månader senare.
2 år liksom bara sprang förbi mig medan jag var kvar på samma plats. Nu fyller jag 22 om några dagar och jag har inte direkt kommit så mycket längre.
Jag har vänner som förlovat sig, gift sig, skaffat barn. Alla bor själva och några rentav i hus. Själv har jag inte pengar nog för att flytta hemifrån och som det ser ut kan jag inte lyckas med det på ett tag.
Så i grunden handlar det inte så mycket om att jag varken vill bli yngre eller att jag inte vill bli äldre. Det handlar snarare om att min ålder är äldre än vad jag kommit i livet, vilket är jävligt jobbigt.
Nu har jag dock fixat en plan för att försöka komma ikapp. Lite av en nödlösning då det var pga plugg jag kom efter i livet. Kanske är det också plugg som kan få mig tillbaka på rätt punkt.
Det finns något otalt mellan mig och att plugga och jag kanske faktiskt behöver visa för mig själv att jag kan klara det, för att förstå att jag faktiskt kan klara av ett jobb och då vågar ge mig på arbetsmarknaden lite aggressivare för att få ett.
Mitt mål för att hinna ikapp är att gå på Komvux i höst och fixa mig ett slutbetyg från gymnasiet.
Jag hoppas även att jag samtidigt kan hitta och komma in på någon folkhögskola som inte kräver slutbetyg. Då lyckas jag ju nämligen också att flytta hemifrån. Annars får det bli någon utbildning som kräver att jag flyttar till ny stad till våren, men i stort sett alla programutbildningar börjar väl tyvärr på hösten och då har jag lyckats fylla 23 och jag kan bara ana vilken ångest jag kommer ha om jag fortfarande bor hemma då.
Jag hoppas du blev nöjd med svaret, Anna.... och tack för kommentaren. Sådana vill vi ha fler utav!
Ikväll ska jag nog vara med i bordshockeyturnering och dricka öl så det är lika bra jag laddar upp med att... plocka ur diskmaskinen.
För övrigt en trevlig blogg som alla bör kolla in då och då. Tyvärr har den inte RSS.
Jag vet inte riktigt när jag kände att jag inte kände för att bli äldre. Däremot vet jag vad som bidrog till känslan.
När jag gick på gymnasiet var jag en korkad, deprimerad idiot som gick in i den onda cirkeln att skolka en massa. Det slutade med att jag gick 1,5 år längre så istället för att gå ut gymnasiet som tonåring gick jag ut och skulle fylla 21 år 3 månader senare.
2 år liksom bara sprang förbi mig medan jag var kvar på samma plats. Nu fyller jag 22 om några dagar och jag har inte direkt kommit så mycket längre.
Jag har vänner som förlovat sig, gift sig, skaffat barn. Alla bor själva och några rentav i hus. Själv har jag inte pengar nog för att flytta hemifrån och som det ser ut kan jag inte lyckas med det på ett tag.
Så i grunden handlar det inte så mycket om att jag varken vill bli yngre eller att jag inte vill bli äldre. Det handlar snarare om att min ålder är äldre än vad jag kommit i livet, vilket är jävligt jobbigt.
Nu har jag dock fixat en plan för att försöka komma ikapp. Lite av en nödlösning då det var pga plugg jag kom efter i livet. Kanske är det också plugg som kan få mig tillbaka på rätt punkt.
Det finns något otalt mellan mig och att plugga och jag kanske faktiskt behöver visa för mig själv att jag kan klara det, för att förstå att jag faktiskt kan klara av ett jobb och då vågar ge mig på arbetsmarknaden lite aggressivare för att få ett.
Mitt mål för att hinna ikapp är att gå på Komvux i höst och fixa mig ett slutbetyg från gymnasiet.
Jag hoppas även att jag samtidigt kan hitta och komma in på någon folkhögskola som inte kräver slutbetyg. Då lyckas jag ju nämligen också att flytta hemifrån. Annars får det bli någon utbildning som kräver att jag flyttar till ny stad till våren, men i stort sett alla programutbildningar börjar väl tyvärr på hösten och då har jag lyckats fylla 23 och jag kan bara ana vilken ångest jag kommer ha om jag fortfarande bor hemma då.
Jag hoppas du blev nöjd med svaret, Anna.... och tack för kommentaren. Sådana vill vi ha fler utav!
Ikväll ska jag nog vara med i bordshockeyturnering och dricka öl så det är lika bra jag laddar upp med att... plocka ur diskmaskinen.
21 februari 2008
Ännu mera skit.
Det känns så himla ironiskt. Jag hatar lite på Mera Nöje och nu när jag går in ser jag att de tagit in Charlotte Perreli för att blogga lite så här i schlager-tider. (Hon ska vara med i deltävlingen här i Karlskrona för er som missat det)
Har man läst mitt förra inlägg om sidan räcker det med att läsa Charlottes första inlägg för att förstå mitt illamående just nu.
Jag börjar tro att de har en praxis på att det måste användas minst 5 utropstecken varje gång.
I för sig snällt att de inte vill lämna tecknen själva, men då kunde de väl skippat det femte hjulet?
Har man läst mitt förra inlägg om sidan räcker det med att läsa Charlottes första inlägg för att förstå mitt illamående just nu.
Jag börjar tro att de har en praxis på att det måste användas minst 5 utropstecken varje gång.
I för sig snällt att de inte vill lämna tecknen själva, men då kunde de väl skippat det femte hjulet?
Way to go Bard!
Äntligen någon (som inte är random svensson) som vågar säga vad alla tycker.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/melodifestivalen2008/article1884576.ab
Way to go Bard!
WAY TO GO BARD!
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/melodifestivalen2008/article1884576.ab
I stället beskrev han Carola som en ”usel sångerska och en dålig människa”. Och på frågan vem som är Sveriges mest överskattade artist tvekade han inte:
– Carola! Jag hatar henne.
Way to go Bard!
– Nja, hat ... det är förakt! Man får gärna botoxa ansiktet i min värld. Men man kan inte säga att man ska botoxa ansiktet ena sekunden och säga att Jesus älskar dig som du är i nästa.
WAY TO GO BARD!
20 februari 2008
Mera skit
Bor man i Karlskrona har man nog inte missat sidan meranoje.se.
Sidan har väl blivit Karlskronas officiella nöjessida och de ska ha props för att de försöker, även om de ibland känns som de försöker för mycket och inte inser när det är dags att begränsa sig. De är sällan de har lyckats hålla en kategori på sidan levande i längre än ett halvår.
De är inte ensamma om att få storhetsvansinne i den här stan dock. Alltid ska folk ta sin verksamhet ett steg längre. Nästan alltid blev det ett steg för långt.
Att skapa någon slags metropol för en stad som har, vadå? 30 tusen invånare.
Gissningsvis går över hälften bort då de är för unga, för gamla eller inte har internet.
Men som sagt. De som ligger bakom och jobbar med sidan ska ha props för att de kör. Jag själv går ofta in på sidan och läser (okej, främst kollar jag vimmelbilderna. (Det är väl ungefär det enda de flesta gör som besöker sidan skulle jag tro)) och varje gång blir jag lite smått irriterat glad, vilket jag alltid blir när jag läser saker i från media. Det finns alltid något att irritera sig på.
Visst, de som jobbar för sidan får inget betalt men kom igen. Lite vettighet ska man väl kräva.
Jag har ända sedan artikeln om Kents konsert här i Karlskrona undrat om reportarna som skickades dit vanligen lyssnar på Kent eller om de en vecka innan konserten fick nyaste skivan i sin hand för att lyssna in sig hyfsat.
Inget ont om artikeln i sig och inget ont om vad folk har för smak, men de måste ju ha missat något. Eller så råkade jag bara hamna på någon annan kentkonsert än dessa två.
Hur kan man liksom missa att inte nämna något om att Kent slängt ut några av sina största klassiker? Hur många har inte Kevlarsjäl eller Utan dina andetag som sin kentfavorit?
Meranöjes senaste projekt är en modeblogg. Inte nog med att hela bloggvärlden på meranojes sida är lite skevt uppbyggt. eller ja, snarare är hela sidan lite kaosartad. Det är inget fel i att starta en modeblogg. Det måste ju alla seriösa sidor ha, men varför, varför, varför väljer man att kalla den "Mera stil" och låter två personer som skriver utan ett enda uns av stil ha hand om den?
Det är väl inte för mycket begärt att man rör sig med ett ! och inte "!!!!!.,.!" eller?
Tjejerna bakom har säkert trevliga tankar om mode och kan säkert bidra med något fint till modebloggandet och modevärlden, men måste de göra det på en sådan seriös sida som meranoje? För sidan suktar väl efter att tolkas som seriös? Kan de inte, som alla andra som skriver artiklar med någon taskig form av MSNspråk, använda sig av en egen blogg på exempelvis blogspot?
Tyvärr är nog modebloggen en av de få kategorier som kommer hålla i mer än ett halvår. Inte för att den är bra utan för att tjejerna tycker de är skitkul och skitbra.
Idag har jag även kommit fram till att jag inte borde bära massa flak öl, springa och ha sex på en och samma dag. Det blir jobbigt att ta sig upp och ner för trappen här hemma då.
Man tycker ju man i alla fall kunde fått träningsvärken för att man druckit massa flak öl, svängt runt som en tok på ronnebygatan och haft sex på en och samma dag, men de unga dagarna är väl förbi. Idag fick jag mig ett oranget kuvert så inte fan är jag ung längre.
Sidan har väl blivit Karlskronas officiella nöjessida och de ska ha props för att de försöker, även om de ibland känns som de försöker för mycket och inte inser när det är dags att begränsa sig. De är sällan de har lyckats hålla en kategori på sidan levande i längre än ett halvår.
De är inte ensamma om att få storhetsvansinne i den här stan dock. Alltid ska folk ta sin verksamhet ett steg längre. Nästan alltid blev det ett steg för långt.
Att skapa någon slags metropol för en stad som har, vadå? 30 tusen invånare.
Gissningsvis går över hälften bort då de är för unga, för gamla eller inte har internet.
Men som sagt. De som ligger bakom och jobbar med sidan ska ha props för att de kör. Jag själv går ofta in på sidan och läser (okej, främst kollar jag vimmelbilderna. (Det är väl ungefär det enda de flesta gör som besöker sidan skulle jag tro)) och varje gång blir jag lite smått irriterat glad, vilket jag alltid blir när jag läser saker i från media. Det finns alltid något att irritera sig på.
Visst, de som jobbar för sidan får inget betalt men kom igen. Lite vettighet ska man väl kräva.
Jag har ända sedan artikeln om Kents konsert här i Karlskrona undrat om reportarna som skickades dit vanligen lyssnar på Kent eller om de en vecka innan konserten fick nyaste skivan i sin hand för att lyssna in sig hyfsat.
Inget ont om artikeln i sig och inget ont om vad folk har för smak, men de måste ju ha missat något. Eller så råkade jag bara hamna på någon annan kentkonsert än dessa två.
Hur kan man liksom missa att inte nämna något om att Kent slängt ut några av sina största klassiker? Hur många har inte Kevlarsjäl eller Utan dina andetag som sin kentfavorit?
Meranöjes senaste projekt är en modeblogg. Inte nog med att hela bloggvärlden på meranojes sida är lite skevt uppbyggt. eller ja, snarare är hela sidan lite kaosartad. Det är inget fel i att starta en modeblogg. Det måste ju alla seriösa sidor ha, men varför, varför, varför väljer man att kalla den "Mera stil" och låter två personer som skriver utan ett enda uns av stil ha hand om den?
Det är väl inte för mycket begärt att man rör sig med ett ! och inte "!!!!!.,.!" eller?
Tjejerna bakom har säkert trevliga tankar om mode och kan säkert bidra med något fint till modebloggandet och modevärlden, men måste de göra det på en sådan seriös sida som meranoje? För sidan suktar väl efter att tolkas som seriös? Kan de inte, som alla andra som skriver artiklar med någon taskig form av MSNspråk, använda sig av en egen blogg på exempelvis blogspot?
Tyvärr är nog modebloggen en av de få kategorier som kommer hålla i mer än ett halvår. Inte för att den är bra utan för att tjejerna tycker de är skitkul och skitbra.
Idag har jag även kommit fram till att jag inte borde bära massa flak öl, springa och ha sex på en och samma dag. Det blir jobbigt att ta sig upp och ner för trappen här hemma då.
Man tycker ju man i alla fall kunde fått träningsvärken för att man druckit massa flak öl, svängt runt som en tok på ronnebygatan och haft sex på en och samma dag, men de unga dagarna är väl förbi. Idag fick jag mig ett oranget kuvert så inte fan är jag ung längre.
19 februari 2008
Någonstans i Skåne
I lördags åkte jag, mina bröder, den enes flickvän och min pappa till Tyskland.
En resa som sker årligen enbart för alkoholens skull, men visst finns det en viss charm i att åka.
Det är ju lite av ett äventyr, men man vill inte att det ska bli något stort äventyr. Man vill bara komma dit, köpa det man ska så billigt som möjligt och sen åka hem och dricka öl och bada i en varm badtunna hos sin farbror.
Ändå ska det bli ett äventyr i äventyret. Någonstans i Skåne drar vi på oss en punka. Det kändes som ett drygt men lite småkul äventyr i sig, men självklart så har jag fortfarande oturen efter mig.
Vi får självklart inte av däcket och efter massvis med uppskattande hjälp från en som bodde i byn lyckas vi inte heller.
Vi har alltså inget val än att försöka få tag på skjuts hem. På en lördagskväll.
Att vara strandade ungefär en och en halvtimmes resa hemifrån i 5 minus kändes som ett äventyr som var för litet för att vara kul men även för stort för att vara kul.
Det jag dock tänkte markera med mitt inlägg är den trevliga hjälp man kan få.
Inte nog med att han lånade oss verktyg och försökte så gott han kunde utan han bjöd även in oss i stugan.
Där bjöds det på kaffe och varma bullar, lite trolleri med mynt och lite Animal Planet och diskussioner. Visserligen vet jag inte om jag föredrog 5 minus ute i mina vårkläder eller att tränga mig på hos ett okänt par i deras säkert 30gradiga vardagsrum, men tanken var underbar.
Efter 2-3 timmars väntan i byn kom äntligen hjälpen.
Så här i efterhand känns äventyret lite som en kul grej. Det blev trots allt något att minnas istället för bara en simpel resa fram och tillbaka till Tyskland och, trots min sociala "fobi" så älskar jag att träffa människor. (Jag vet hur konstigt det låter. Jag skulle tro att min "fobi" (Jag vet att jag inte har någon riktig fobi, därav ") sträcker sig till att komma nära folk, inte att jag är rädd för att träffa dem. (vilket förklarar mitt intresse för att jobba i affär. Där träffar man folk utan att komma så himla nära inpå.))
Trots att vi miste varsitt flak (fick ju snällt ge farbrorn och skjutsen lite som tack för hjälpen) och det blev lite dyrare blev det värt det.
Jag höll på att kissa på mig på sista biten hem, som grädden på moset liksom.
Sen var jag hemma och åt vingummi och allt var tomt och tyst... och ensamt och jag ville ha mer äventyr.
Jag vill ha mer äventyr.
Vad som hände med bilen?
Pappa fick snällt åka ner dagen efter och med rätt verktyg gick det ganska lätt att få av däcket och byta så vi fick hem både bilen och alkoholen smidigt.
Min del fick jag snällt köra och hämta själv i Nättraby, vilket kändes väldigt bra då jag kör bil alldeles för sällan för mitt och andra trafikanters bästa.
Jag sträcker mig väl till att köra ungefär en gång i månaden. På tider då man max träffar på en annan bil på vägarna.
Jag bara önskar vi hade en bättre stereo i bilen. Att pumpa hög volym i något som kan liknas vid datorhögtalare från 95 känns inge vidare. När man höjt till något som känns som bristningsgränsen så hör man fortfarande sin egen sångröst och det vill man ju så klart slippa.
Jag drömmer fortfarande om att sjunga i ett band, som i alla fall tillräckligt många för att fylla en sunkig pub gillar att lyssna på, fast ljudet måste vara tillräckligt bra och högt för att jag ska höra så lite av min sångröst som möjligt, annars dricker jag mig full på gratis sprit och ställer in spelningen.
Och där alla konsertarrangörer fick ni min rider. Tillräckligt högt och bra ljud för att jag ska klara sjunga för full hals.
Jävligt bra att veta när ni väljer mellan mig och Iron Maiden!
En resa som sker årligen enbart för alkoholens skull, men visst finns det en viss charm i att åka.
Det är ju lite av ett äventyr, men man vill inte att det ska bli något stort äventyr. Man vill bara komma dit, köpa det man ska så billigt som möjligt och sen åka hem och dricka öl och bada i en varm badtunna hos sin farbror.
Ändå ska det bli ett äventyr i äventyret. Någonstans i Skåne drar vi på oss en punka. Det kändes som ett drygt men lite småkul äventyr i sig, men självklart så har jag fortfarande oturen efter mig.
Vi får självklart inte av däcket och efter massvis med uppskattande hjälp från en som bodde i byn lyckas vi inte heller.
Vi har alltså inget val än att försöka få tag på skjuts hem. På en lördagskväll.
Att vara strandade ungefär en och en halvtimmes resa hemifrån i 5 minus kändes som ett äventyr som var för litet för att vara kul men även för stort för att vara kul.
Det jag dock tänkte markera med mitt inlägg är den trevliga hjälp man kan få.
Inte nog med att han lånade oss verktyg och försökte så gott han kunde utan han bjöd även in oss i stugan.
Där bjöds det på kaffe och varma bullar, lite trolleri med mynt och lite Animal Planet och diskussioner. Visserligen vet jag inte om jag föredrog 5 minus ute i mina vårkläder eller att tränga mig på hos ett okänt par i deras säkert 30gradiga vardagsrum, men tanken var underbar.
Efter 2-3 timmars väntan i byn kom äntligen hjälpen.
Så här i efterhand känns äventyret lite som en kul grej. Det blev trots allt något att minnas istället för bara en simpel resa fram och tillbaka till Tyskland och, trots min sociala "fobi" så älskar jag att träffa människor. (Jag vet hur konstigt det låter. Jag skulle tro att min "fobi" (Jag vet att jag inte har någon riktig fobi, därav ") sträcker sig till att komma nära folk, inte att jag är rädd för att träffa dem. (vilket förklarar mitt intresse för att jobba i affär. Där träffar man folk utan att komma så himla nära inpå.))
Trots att vi miste varsitt flak (fick ju snällt ge farbrorn och skjutsen lite som tack för hjälpen) och det blev lite dyrare blev det värt det.
Jag höll på att kissa på mig på sista biten hem, som grädden på moset liksom.
Sen var jag hemma och åt vingummi och allt var tomt och tyst... och ensamt och jag ville ha mer äventyr.
Jag vill ha mer äventyr.
Vad som hände med bilen?
Pappa fick snällt åka ner dagen efter och med rätt verktyg gick det ganska lätt att få av däcket och byta så vi fick hem både bilen och alkoholen smidigt.
Min del fick jag snällt köra och hämta själv i Nättraby, vilket kändes väldigt bra då jag kör bil alldeles för sällan för mitt och andra trafikanters bästa.
Jag sträcker mig väl till att köra ungefär en gång i månaden. På tider då man max träffar på en annan bil på vägarna.
Jag bara önskar vi hade en bättre stereo i bilen. Att pumpa hög volym i något som kan liknas vid datorhögtalare från 95 känns inge vidare. När man höjt till något som känns som bristningsgränsen så hör man fortfarande sin egen sångröst och det vill man ju så klart slippa.
Jag drömmer fortfarande om att sjunga i ett band, som i alla fall tillräckligt många för att fylla en sunkig pub gillar att lyssna på, fast ljudet måste vara tillräckligt bra och högt för att jag ska höra så lite av min sångröst som möjligt, annars dricker jag mig full på gratis sprit och ställer in spelningen.
Och där alla konsertarrangörer fick ni min rider. Tillräckligt högt och bra ljud för att jag ska klara sjunga för full hals.
Jävligt bra att veta när ni väljer mellan mig och Iron Maiden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
