Morfar på psyket

Idag ska jag åka och träffa morfar på psyket. Han är nyligen inlagd där och innan detta har jag väl träffat honom ungefär 1 gång under de senaste 12 åren eller så. När man var ute hos honom lirade man alltid pingis, vilket får mig att tänka på Emil Jensens låt "Maj förra året" som inleds så här:

Vi hälsade på hos din morbror på psyket. 

Vi spelade pingis, jag vann ganska stort.

Du sa det var dumt, han kan bli deprimerad. 

Jag vet det var själviskt och omoget gjort, men jag tänkte tyst för mig själv.

Finns det något mer deprimerande än en läggmatch i pingis på psyket?

Det ska bli trevligt att träffa honom, men det känns lite absurt att det ska krävas att han ska läggas in på psyket för att det ska hända. Visst, jag hängde med mina bröder ut till honom för 2-3(?) år sen och vi hade planerat att ta en vända i år också även om han inte hade lagts in, men mamma hade antagligen aldrig träffat honom om inte detta hände. 

Nu har de ju haft sina dispyter så det är väl inte konstigt att det varit som det varit. Deras dispyter är även anledningen till att jag inte träffat honom. Nu är det förhoppningsvis slut med det, men det är ju synd att det skulle krävas ett besök på psyket, även om morfar verkar trivas bra där och att det gör honom gott.

Återstår att se om han fortfarande har planer på att öppna zoo eller om medicinerna förstört de planerna. Han kanske har någon ny underbar plan på gång. Hoppas det.

Nu ska jag göra mig klar för bussen.

Vi hörs.